A Quiet Place (2018)

Det är något som är så trevligt när Hollywood lyckas plocka fram en story som känns väldigt orginell. Storyn i A Quiet Place är verkligen unik på sitt egna lilla sätt. Hush som släpptes 2016 som handlar om en stum och döv kvinna är det närmaste jag kan lista ut just nu (den var förövrigt mycket bra).

Hela konceptet är, enligt mig, briljant. Monster som jagar efter ljud har tagit över delar av världen och människorna måste hålla sig undan utan att göra några ljud. Lägg därtill upplägget på filmen att knappt ha några som helst dialoger och förlita sig på tystnaden gör allting så mycket bättre. Karkatärerna använder sig av teckenspråk för att kommunicera vilket i sig höjer atmosfären.

Det är en scen i öppningen av filmen där John Krasinskis karaktär tar ut två batterier ur en leksaksbil och man sitter spänd i stolen. ”Edge of my seat” är en klockren kommentar för den här filmen.

Ibland så kan det ju bli så att en del filmer faller in i hela grejen att låta karaktärerna berätta information som vi inte vet om. Här har dom lyckas få in den informationen på ett smidigt och helt realistiskt sätt genom att visa istället för att berätta. Det är något man verkligen ska uppskatta.

Det är nog inte en enda vek skådespelarinsats i hela filmen. John Krasinski gör det bra i den rollen han har. Dom två yngre skådespelarna får visa sina kvalitéer, speciellt Millicent Simmonds som gör sin andra film. Hon är även döv vilket passar in med hennes karaktär i filmen. Men Emily Blunt, vilken kvalité hon håller. Hon visar ännu en gång att hon är en av dom bästa skådespelarna i Hollywood. När det knappt är några dialoger så får dom använda sig en hel del av kroppen och ansiktet för att förmedla känsla och Emily Blunt är briljant.

Det finns några smågrejer i storyn som man kan klaga på om man verkligen vill nitpicka. Speciellt när det handlar om vissa val karaktärerna gör under filmens gång vilket kanske inte är klockrent. Men utöver det så är detta en riktigt jävla bra film alltså.

Det var ju dock en grej som jag var lite tveksam till innan jag klev in i biosalongen och det var hur folket skulle klara av att hålla tyst under filmens gång. Det brukar ju ofta vara rätt högljutt speciellt från dom som inte kan hålla igen käften när dom tuggar på chips eller popcorn. En film som bygger på tystnad, hur fan ska det gå med sånt folk?

Givetivs så var det några som ska tugga högt och prassla när det är knäpptyst i salongen. Man tycker ju ändå att dom kan ha lite känsla och göra det när det är ett högt ljud eller något sånt. Men vissa verkar inte riktigt förstå sig på det. Men jag skulle ändå rekommendera att plocka den här filmen på bio, för det är den verkligen värd. Den är verkligen orginell och briljant.

5/5

Publicerat i Skräck, Thriller | Etiketter , | Lämna en kommentar

Ett litet inlägg om TV-serier

Alla TV-serier som nämns i det här inlägget är dom jag inte är ikapp på. Så serier som tex Westworld, Game of Thrones och The Handmaid’s Tale nämns inte här. Detta är då serierna där jag har en del avsnitt att gå igenom. Jag brukar ge en TV-serie runt 3-4 avsnitt innan jag väljer om jag ska fortsätta med den eller inte. Det har blivit lite så att vissa serier har hamnat åt sidan när något nytt och kanske lite mer intressant har tagit platsen istället.

Serier jag följer;
Atlanta (S01E04)
Silicon Valley (S03E08)
The Good Place (S02E01)
American Crime Story (S02E01)
Fargo (S03E01)
Narcos (S02E01)

Silicon Valley, American Crime Story, Fargo och Narcos har alla varit på sidan ett tag. Medans jag nyligen gick igenom första säsongen av The Good Place och har nyligen börjat på Atlanta (kvalité). Men det är då dom här serierna som är mest intressanta.

Serier som kanske avslutas;
The Walking Dead (S08E01)
Fear The Walking Dead (S03E04)
Baskets (S02E01)
Orange Is The New Black (S05E01)
Black Sails (S03E01)
Mad Men (S01E03)
Billions (S01E03)
The Wire (S01E09)

Både The Walking Dead och Fear The Walking Dead är inte allt för intressanta längre. TWD är så enormt ojämn och har ett gäng writers som inte riktigt levererar så man orkar inte följa serien. Fear The Walking Dead visade en hel del kvalité i dom två första säsongerna men verkar ha fallit ner i samma grop som TWD. Konceptet är intressant men dom har inte gjort någonting vettigt med det.

Orange Is The New Black har jag helt enkelt inte orkat gå igenom. Säsong fyra var ju sisådär och att ge sig in på en till säsong lockade inte allt för mycket. Första säsongen av Baskets var kvalité men den har ändå legat på is ett tag. Det är ungefär samma med Black Sails. Det finns en hel del kvalité, vilket var oväntat då showen går på Starz, men den har helt enkelt fallit åt sidan istället.

Sen har vi dom tre hyllade serierna. Billions har det ju snackats en hel del gott om så man blev ju lite intresserad av den. Som jag skrev där uppe så brukar jag ge en serie 3-4 avsnitt innan jag väljer att avsluta den eller att gå vidare. Just nu så är jag på avsnitt tre och är inte helt såld ännu. Kvalitén verkar ju finnas där iallafall.

Både The Wire och Mad Men är ju serier som många håller som “the best ever” vilket givetvis gör en intresserad. The Wire har jag inte lyckats sätta mig in i på väldigt länge. Det är en riktig slowburn och hela upplägget känns nästan som en dokumentär. Men det är något som gör att jag inte riktigt är helt såld på serien. Mad Men är också en slowburn men här är det något som ändå håller mitt intresse. Jag vet inte riktigt vad det är för jag är inget större fan av stories som är under den tidsperioden i USA. Men efter dom öppnande avsnitten så är det ändå något i serien som håller kvar mitt intresse.

Publicerat i TV-Serier | Lämna en kommentar

Tomb Raider (2018)

Detta var en film som jag inte hade ett allt för stort intresse runt, mest på grund av att jag nästan inte har någon som helst koppling till varken spelen eller filmerna med Angelina Jolie. Så jag har ingen referens hur nära den här nya filmen landar med spelet.

Det var egentligen bara Alicia Vikander som lockade med den här nya upplagan av Tomb Raider. Man hade ju hört innan att det är just henne som lyfte filmen vilket var båda roligt och intressant i sig. Hon har ju inte haft för många framgångar om man går efter Box Office sifforna och om den här filmen skulle lyckas så skulle det lyfta henne något enormt i Hollywood.

Men jag gick in i biosalongen med väldigt låga förväntningar. Det är ju trots allt en film som är baserad på ett TV-spel och Hollywood har ju inte riktigt lyckats på den biten. Trailern dom släppte var ju inte heller något att jubla över. Den verkade helt enkelt vara en helt vanlig blockbuster.

Vilket den också var.

Alicia Vikander funkar klockrent i huvudrollen. Hon ser för jävla tuff ut i sin läderjacka och har verkligen byggt om kroppen för den här rollen. Men det är ju ändå lite synd att dom har två skådespelare som håller Oscars-klass i Alicia Vikander och Walton Goggins men dom får inte riktigt något rejält att jobba med. Det verkar ju vara standard i såna här blockbusters att dom saknar något djup.

Det ska sägas att det är sällan man ser en kvinnlig karaktär ta så jävla mycket stryk som Alicia Vikander gör här. Det kanske blir lite overkligt ibland men damn, hon får verkligen ta några smällar genom filmens gång.

Hela backstoryn runt Himiko i filmen var intressant och jag tycker dom lyckades sätta ihop den med mainstoryn på ett rätt bra sätt.

Men det finns en hel del grejer som inte riktigt funkar, speciellt i både manus och regi. Det är några tropes som är så jävla onödiga och som allt för ofta dyker upp i såna här filmer. Det första är att “the bad guy” har övertaget på våra hjältar men ska stå och snacka, vilket i sig leder till att dom inte har kontroll på situationen. Det andra är när dessa bad guys ska vara tränad militär men kan inte träffa folk från några meter med deras gevär. Det är två grejer som är så jävla löjliga och som inte ens behöver vara med i filmerna. Trots att filmen känns som ett äkta TV-spel i vissa delar så betyder det inte att dom behöver slappa med manus och regi på det viset. Det är små grejer som sänker såna här blockbusters.

Det ska dock sägas att det finns potential här. Men den stora frågan är ju om dom kommer få bygga vidare på den här franchisen. Det gäller att dom lyckas sälja biljetter för att Alicia Vikander ska fortsätta i den här rollen. Det skulle ju vara riktigt kul om dom skulle få bygga vidare på det här då det inte riktigt görs såna här filmer nu för tiden. Sure, Atomic Blonde har en badass kvinna i huvudroll men den var ju lite mer riktad åt äldre. Här har vi en blockbuster med en kvinnlig huvudkaraktär som är riktad mot en yngre publik. Om ni sätter en 12-årig tjej i biosalongen så lär dom nog älska den här filmen. Den är väldigt speciell på det viset.

Om ni går in i den här filmen med förväntningar att det är en over the top TV-spelsfilm, då lär ni nog inte bli allt för besvikna. Det finns glimtar av kvalité här och där i filmen, främst en fightscen i andra akten, men utöver det så landar den som en helt vanlig popcornfilm. Det kanske duger bra ändå.

Publicerat i Adventure | Etiketter , | Lämna en kommentar

Star Wars: The Last Jedi (2017)

Detta är en spoiler recension!

The Last Jedi alltså. Jag är inget större fan av Star Wars, det vill säga att jag inte är i närheten lika insatt som många andra är. Det är ju trots allt Star Wars, så lite hype har man ju ändå inför dessa filmer, lite som det är med Marvel.

Till att börja med, vad gillade jag med The Last Jedi?
Rian Johnson har verkligen lyckats hitta ett färgschema som funkar utmärkt i en sån här film. Röda, mörka och vita färgerna går ihop så jävla bra. Speciellt i krigsscenen i den tredje akten på “saltfältet” när dom kör dom där rackliga flyggrejerna och saltet flyger upp i rött bakom dom från den vita marken. Riktigt välgjort.

Adam Driver visar verkligen hur skicklig han är som skådespelare. Efter att ha gått igenom Logan Lucky för inte så länge sen där han har en av huvudrollerna som en rätt trög amerikan från södern så märker man verkligen hur bra han är. Kylo Ren är en helt annan karaktär som han säljer på ett sånt klockrent sätt.

Ett annat plus är att filmen inte förlitar sig lika mycket på dom äldre filmerna som The Force Awakens gjorde. Dom försöker sig på något annat, som kanske inte träffar rätt hela tiden, men det är ändå bättre än att bara kopiera.

Det är vissa scener som är väldigt välgjorda, främst när Kylo Ren och Rey snackar med varandra genom “The Force” (om det nu ens stämmer?). Gillade även deras arbete med ljudet i dessa scener där dom “stänger av” allting runtomkring när dom pratar med varandra. Dom gjorde även något liknande när Laura Derns karaktär flyger in skeppen i varandra. Det blev nästna lite skräckfilm över det hela och det funkade utmärkt.

Men dom tog även vissa steg som jag ogillade. Det främsta är hur safe filmen är. Dom tar nästan INGA risker alls med sina karaktärer. Storyn mellan Rey och Kylo Ren var ju på väg att bli väldigt intressant men skulle Disney verkligen våga sig på att göra Rey ond? Näh, dom tar den säkra vägen istället. Samma med Finn när han ska rädda hela gruppen. Istället för att ge sig på någonting intressant så tar dom den säkra sidan istället.

Det hade ju blivit så jävla intressant om dom hade kunnat ändra om dynamiken mellan Rey och Kylo Ren. What if Rey och Kylo Ren skulle “byta sida”? Eller att Kylo Ren plockar in Rey som sin lärling inom Sith-världen. Det hade varit en sån förbannat bra twist i storyn men då kanske jag har förväntat mig alldeles för mycket av Disney.

Om vi ska fortsätta att såga manuset så måste man ju nämna dialogerna. Det är alldeles för många scener där dom berättar exakt allting som händer. Behövs det verkligen? Gång på gång så ska en karaktär berätta exakt vad som händer om dom gör det och det.

Captain Phasma, vad gör hon ens i filmen?. Fan vilken tråkig roll Gwendoline Christie fick under dessa två filmer. Hade dom inte kunnat göra någonting mer med hennes karaktär? Dom hade ju ändå satt upp lite av en rivalitet med Finn men det blev ju inte mycket av det. Potentialen fanns ju där att göra någonting intressant.

Vad fan var det för scen med Snoke när Kylo Ren plockar honom? Allt runtom scenen tyckte jag var riktigt fint ihopsatt men att plocka bort honom på det viset kändes så jävla billigt. Detta var ju ändå en karaktär som hade lekstuga med Rey, som tydligen ska vara en av dom starkaste i galaxen, bara någon minut tidigare. Udda val kan man ju tycka.

Det finns glimtar av kvalité här inne men med flera udda steg, främst i manuset, så faller filmen en del. Det är ju trots allt en blockbuster som vill sopa hem med cash så det kanske blir rätt enkelt för dom att göra det simpelt. Lite trist är det ju då filmen hade blivit så mycket mer intressant om dom vågat på sig lite mer andra grejer med sina karaktärer. Nåväl, om jag skulle ge filmen ett betyg så landar det nog runt 3/5.

Publicerat i Sci-Fi | Etiketter , | 1 kommentar

Problemen med The Walking Dead

Det är nog ingen show som gör mig lika frustrerad som TwD. Dom har en sån intressant grund att bygga ifrån och potential att verkligen göra någonting väldigt bra. Men gång på gång så gör dom mig och många andra besviken. Det går att dra några paralleller till Game of Thrones, med det menar jag inte kvalitén på serierna överlag men några av delarna i dom serierna.

Här är några av dom;
– Väldigt bra skådespelarinsatser från flera av skådespelarna. Främst Andrew Lincoln (Rick), Melissa McBride (Carol), Lena Headey (Cersei) och Peter Dinklage (Tyrion).
– Har redan en grund runt storyn från böcker/serietidningar.
– Dom är flaggskeppsserier på sina kanaler.
– Fantasyvärldar.
– Zombies (Nåja).
– Dom två mest populära serierna på TV.

Så jag vill lägga fram den här texten på ett sätt där vi kan jämnföra vad Game of Thrones, för det mesta, gör rätt och vad The Walking Dead gör fel. Som jag skrev tidigare så är detta inte en jämnförelse om deras kvalité överlag för där är Game of Thrones helt överlägsen.

– AMC
Det är ju inte svårt att undgå allt snack om det som pågår bakom serien. Serien har haft tre showrunners sen dom drog igång serien. Frank Darabont hade bara hand om serien under första säsongen, Glen Mazzara tog över säsong två och tre sen klev Scott M. Gimple in och tog över skeppet. Att ha så många skiften i en sån viktig position måste ha stökat till det en hel del.

Game of Thrones har ju endast haft David Benioff och D.B Weiss sen starten av serien. Att ha samma folk från starten är viktigt för att verkligen hålla kvar samma bild av showen som dom vill.

Det ska ju dock sägas att AMC har haft mycket mer material att ta ifrån och lyckas ändå inte lägga fram en bra slutprodukt. Game of Thrones har ju gått igenom alla böcker och dom måste nu leda serien mot finalen på egen hand.

– Antalet avsnitt
Detta är en av grejerna som jag tror är en av dom större problemen när det kommer till The Walking Dead. Inte nog med att deras manus är rätt knackigt så ska dom även försöka sätta ihop någonting intressant med 16 avsnitt. Det i sig är ju en rejäl utmaning för hur ska dom få ihop ett bra tempo med en bra story när dom har så många avsnitt att sätta ihop? Det leder till att vissa avsnitt känns som “filler”, som många säger. Nu kan jag inte riktigt hålla med om att något avsnitt är filler men ibland verkar det som att dom blir lite tunna med storyn och ger sig på grejer som inte tillför allt för mycket till mainstoryn.

Detta är något som Game of Thrones gör utmärkt. 10 avsnitt per säsong förutom säsong 7 och 8 där dom väljer att dra ner på avsnitten. Detta gör så att för det mesta så lyckas dom hålla ett mycket bra tempo utan att uttråka publiken allt för mycket.

Båda serierna använder ju sig av väldigt många karaktärer och är det något som Game of Thrones gör bra så är det att hitta den rätta balansen mellan vilka karaktärer som ska vara med i alla avsnitt. Dom har då valt att ha flera karaktärer och storylines i samma avsnitt. Medans The Walking Dead väljer att ta en annan väg med deras story. Istället för att göra som Game of Thrones så ger dom mindre karaktärer ett helt avsnitt att göra något på sidan av huvudstoryn. Det i sig sänker tempot på serien rejält. Ska dom ha så många karaktärer så måste dom verkligen ordna upp det, för att ge hela avsnitt till mindre karaktärer är inte folk allt för intresserade av. Vilket var rätt tydligt på internet efter dom avsnitten.

– Dialoger/Manus
Vissa grejer som dom gör i TwD är så frustrerande idiotiskt och det måste falla på deras writers. Det är en grej som jag verkligen stör mig på när det kommer till film eller TV och det är när en karaktär står och snackar ett bra tag medans dom har fångat mainkaraktären vilket då leder till att dom räddas i sista sekund. Sure, händer det en gång under några säsonger så har jag inga större problem med det. Men när det händer gång på gång på gång så blir det mer frustrerande än något annat. Detta är något som TwD gör alldeles för ofta.

Inte nog med det så ger dom vissa karaktärer helt löjliga grejer att säga. Dom har en skicklig skådis som Andrew Lincoln i huvudrollen och många av grejerna han får säga lyckas han sälja på ett bra sätt. Men när han håller sin trettionde långa monolog om gruppen dom har och att dom ska vinna så börjar det bli lite enformigt. Detta är ju dock något som kan gå ihop med det jag skrev om både AMC samt antalet avsnitt som kan sätta deras writers i kluriga lägen.

Dom hade en scen från serietidningen som hade kunnat bli något verkligen speciellt. Game of Thrones har ju vissa avsnitt som är bättre än vanligt, där “The Rains of Castamere” nästan har blivit lite ikonisk. The Walking Dead hade ett avsnitt som verkligen kunnat hålla samma nivå. I serietidningen är scenen briljant men vad väljer dom att göra? Istället för att spela ut hela scenen så avbryter dom mitt i allting och avslutar säsongen på en sån idiotiskt cliffhanger. Inte nog med att dom kastade bort någonting speciellt i TV-väg så förstörde dom en scen som hade kunnat bli ikonisk.

När dom gick den vägen med serien så var det tydligt att The Walking Dead är där för att dra in pengar. Storyn och allt annat kommer i andra hand. Säsongen efter har inte varit mycket bättre. AMC sopar in cashen medans dom lägger fram en serie som har dalat i kvalité. Det är lite tråkigt, för som sagt, potentialen fanns verkligen här.

Det finns några grejer som dom verkligen borde ändra för att få tillbaka den här serien till en vettig kvalité igen.

Mer kreativitet. Visst, det är enkelt att säga det men om man går igenom alla säsonger dom har släppt så är det tydligt att dom följer i princip samma modell i många av säsongerna.

Gruppen flyttar -> hittar nytt ställe -> ny villain -> gruppen vinner -> we go again

Det finns en anledning att så många slutade följa serien runt säsong 3. Det är något jag helt kan förstå för det är så enformigt att följa samma grejer varje säsong. Dom går även in i problemet där publiken bara kan ställa frågan, varför drar dom inte? Varför sätter dom sig inte i bilen och bara kör iväg? Istället för att slåss mot en ny villain. Detta är något som Fear the Walking Dead har gjort väldigt bra. Det blir så mycket mer intressant när gruppen rör på sig istället för att sitta i samma område hela tiden.

Flytta fram storyn. Detta är ju något dom har hintat om i trailern för nästa säsong. Dom borde göra en flashforward och flytta fram storyn ett tag för att få lite variation. Detta kan ju dock vara svammel som så många gånger förr från AMC och The Walking Dead. Så det hade ju inte varit helt förvånande alltså.

Färre avsnitt. Som jag skrev tidigare, dom borde verkligen ha mindre avsnitt. Då kan dom sätta ihop en tätare säsong istället för att svamla runt som dom gör nu. Det kommer ju dock inte ske. Fler avsnitt = mer pengar för AMC.

Potentialen finns där men det gäller ju för AMC att göra någonting med den också.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar

Dunkirk, Annabelle: Creation, The Square & Borg

Det blir att göra några korta sammanfattningar av filmerna som jag senast har gått igenom på bio. Det har varit en fin liten variation mellan drama, skräck, Östlund och sport.

Dunkirk:
Hypen runt den här filmen var ju enorm innan den hade släppts. Det kanske man ska förvänta sig när det är Christopher Nolan som sitter bakom kameran. Han valde att berätta filmen på ett speciellt sätt vilket tog den från en vanlig “krigsfilm” till någonting mer intressant än det. Ljudet var helt fantastiskt. Men efter all hype så blev jag ändå lite besviken på filmen, men det finns utan tvekan en hel del kvalité.

3,5/5

Annabelle: Creation:
Skräckfilmer är ingenting jag är allt för intresserad av. Mest på grund av att så många av dessa filmer verkar vara exakt likadana. Jag har helt missat den första filmen av Annabelle så man kan ju fråga sig hur smart det var att gå igenom den andra först. Kul att David F. Sandberg, som tidigare har gjort Lights Out, får lite fler projekt att jobba med. Men detta är inget speciellt i skräckväg. Han lyckades bygga några rätt trevliga scener men utöver det så fanns det inte så mycket annat intressant.

2,5/5

The Square:
Innan jag klev in i biosalongen så visste man ju att detta skulle vara en rätt udda film. Det har ju snackats en hel del om Ruben Östlund och detta var den första filmen som han har gjort som jag gick igenom. Den var ju helt klart… Intressant. Det är inte mycket i storyväg utan istället förlitar dom sig på karaktärerna och dom situationerna dom hamnar i. Det är flera intressanta scener där dom jobbar med fördomar och sånt där som verkligen funkar. Jag hade dock några frågetecken runt några av scenerna. Detta är nog ingen film jag skulle rekommendera till en “average moviegoer”. Men älskar ni film så tror jag att ni verkligen kan uppskatta The Square.

Den är rätt klurig att recensera utan att spoila vissa grejer.

3,5/5

Borg:
Det är något som är så intressant att följa personer som är en av dom bästa i världen i deras sport. Dom har ett sånt driv för att vara bäst vilket i sig är lite fascinerande. Björn Borg är ju någon som verkligen passar in i den modellen och här visar dom baksidan av hans lugn på tennisplanen. Det kan ju bli lite svamligt ibland när dom lägger fram sportfilmer men här tycker jag att Janus Metz Pedersen verkligen lyckades sätta ihop en film som funkar. Jag hade ju ingen aning om hur finalen mellan Borg och McEnroe slutade, så det gjorde ju filmen ännu mer spännande än innan.

Det var dock en grej jag hade velat ha mer av och det var lite mer backstory av John McEnroe. Det är ju något amerikanerna har snackats lite om, fast det kan ju också bero på att marknasföringen inte riktigt stämmer (Borg/McEnroe i USA). Detta är en film om Borg och i andrahand McEnroe. Men när dom har en sån skicklig skådespelare som Shia LaBeouf så hade det ändå varit trevligt med lite fler scener med honom.

Nåja, jag gillade verkligen det mesta med den här filmen. Trots att tempot kanske blev lite lågt i vissa scener så går den ihop väldigt bra. Resten av casten gör det också mycket bra.

4/5

Publicerat i Drama, Skräck | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Spiderman: Homecoming (2017)

 

När det kommer till Marvel så är jag inget större fan av deras upplägg i filmerna. I princip alla, iallafall dom som har en origin story, följer nästan samma modell. Första akten är setup, andra akten är testet för karaktärerna och tredje akten är en stor showdown med filmens villain. Det är ju något som funkar och många verkar ju verkligen tycka om det men det är inget för mig. Jag vill ha lite mer kreativitet.

Det fanns lite frågetecken om filmen innan jag valde att sätta mig ner i biosalongen. Den största grejen var Tony Stark. Hur mycket skulle dom använda honom i filmen? Är detta bara en setup för att göra Peter Parker till en ny Tony Stark? Det vill säga “the funny guy”.

Men jag blev verkligen överraskad av hur mycket jag tyckte om den här filmen. Det är egentligen fyra grejer som stör mig när det kommer till filmerna som Marvel gör. Det första är det jag skrev högre upp att alla filmer följer nästan samma modell. Komedin är det andra där dom inte riktigt lyckas hitta rätt i många filmer. Det brukar bli alldeles för många skämt när scenerna hade funkat bättre utan det. Det tredje och kanske det största problemet är den tredje akten. Det är som att varenda film spårar ur i den tredje akten. Främst då dom alltid ska göra något enorm, som tex riva ner städer eller öppna portaler och sånt där. Den fjärde grejen är deras villains. Allt som oftast så faller dom rätt platt och är rent utsagt ointressanta. Loki är väl i princip den enda som håller en bra kvalité.

Spiderman går dock bara emot en av dom fyra grejerna. Filmen är byggd i samma modell som dom andra men dom två andra grejerna funkar utmärkt. Komedin är klockren och Tom Holland gör det utmärkt som Peter Parker. Supporting casten visar även dom att dom besitter en hel del kvalité. Den tredje akten spårar inte ur och dom lyckas hålla filmen någorlunda “verklig” om man jämnför med alla dom andra filmerna. Michael Keaton spelar filmens villain och gör det utmärkt och är utan tvekan där uppe med Loki i kvalité.

Något som jag verkligen gillar med Spiderman: Homecoming är hur grundan filmen är. Han är inte där för att rädda världen eller något sånt utan det handlar mest om att hålla till i hans område i New York. Det är en “liten” film kan man säga. Ant-Man gjorde samma sak och det var en av dom bra grejerna därifrån.

Spiderman: Homecoming petar ner Avengers som #1 bland Marvels filmer för mig. Klockren casting, komedi och villain. Rekommenderas verkligen.

4/5

Publicerat i Superhero | Etiketter , | 2 kommentarer

It Comes at Night (2017)

Detta är en film som jag har varit väldigt intresserad av sen dom släppte den briljanta postern. Mannen bakom kameran är Trey Edward Shults och detta är hans andra långfilm. Hans första film är Krisha (2015) som är en mörk bild av beroende och hur det spelar ut sig under en familjeträff. Den kändes som en “äkta skräckfilm”. It Comes at Night marknadsförs ju som en skräckfilm, men det är egentligen ingenting jag kan hålla med om. Den lutar sig nog mer åt psykologisk thriller med delar av skräck inblandat.

Paul (Joel Edgerton) bor tillsammans med sin fru Sarah (Carmen Ejogo) och deras son Travis (Kelvin Harrison Jr.) i ett stort hus mitt ute i skogen. Det är tidigt klart att det är någonting udda som försegår i världen. Redan i öppningen så får vi träffa våra huvudkaraktärer, ståendes med gasmasker i ett rum draperat i plast. Vad är det som pågår? Varför har dom hamrat igen alla fönster? När sen en man försöker bryta sig in huset så tar storyn fart.

En grej som är tydlig är hur tyst filmen är. Dom har valt att knappt använda någon som helst musik igenom filmen vilket verkligen lägger till extra på spänningen. Något som jag även noterade var hur täta alla gångarna i deras hus är. Shults har hittat några utmärkta scener med karkatärerna som vandrar runt i mörkret med lykta och försöka leta sig igenom denna täta stuga.

Jag skulle dock säga att marknadsföringen inte är klockren. Det kan vara en av anledningarna till att den “vanliga publiken” inte tycker om filmen. Dom går in och förväntar sig en rejäl klassisk skräckfilm. Detta är verkligen inte det. Den har ett rätt lågt tempo, som funkar utmärkt med det dom berättar, men det är nog inget som lär gå hem hos alla.

Joel Edgerton gör en briljant insats i huvudrollen. Jag hyllade dialogerna i Trey Edwards Shults förra film och det är samma sak här. Jag tycker verkligen om när dialogerna flyter på och känns äkta, nästan som att dom är improviserade. Lägg därtill en skicklig skådespelare som Joel Edgerton och det blir succé.

Fotot är väldigt stilrent och väl ihopsatt. Shults har även lyckats med att bygga spänningen till enorma nivåer. Det var flera gånger man satt och spände sig något enormt i biostolen. Så välgjort.

Är det en film jag skulle rekommendera till alla? Nja, det vet jag inte. Det är en fint filmad och tät film med en riktigt bra insats av Edgerton i huvudrollen byggt runt en story med en hel del mystik runtom sig. Är det något som låter bra då borde ni verkligen gå igenom den. Men förvänta er inte någon klassisk skräckfilm.

4/5

Publicerat i Skräck, Thriller | Etiketter , | 2 kommentarer

Iron Man 2, Thor, Captain America: The First Avenger, The Avengers

Iron Man 2 (2010)
Iron Man är utan tvekan en av dom bättre Marvel-filmerna som jag har gått igenom. Den hade ju dock sina problem, främst med “dom onda” karaktärerna. Det är samma sak här. Filmen lyckas inte med dom andra grejerna som dom gjorde så bra i första filmen. Den känns väldigt… Average.

3/5

 

 

 

 

 

 

 

Thor (2011)
Detta var en av dom filmerna som jag knappt hade något som helst intresse för. Främst på grund av att Thor inte är en karaktär som kändes allt för intressant. Men jag tycker ändå filmen lyckas rätt bra. Mycket pågrund av att den är inte som dom andra filmerna i Marvel. Den lutar nästan mer åt Game of Thrones hållet än något annat. Men den har samma problem som i princip alla superhjältefilmer, en svag tredje akt.

3,5/5

 

 

 

 

 

 

Captain America: The First Avenger (2011)
Detta var då motsatsen till Thor. Captain America trodde jag innan jag drog igång filmen skulle vara den mest intressanta. Storyn lät intressant. Samma sak med karaktären. Men damn, vilken besvikelse. Det är som att dom vevar ut varje superhjältekliché rakt igenom hela filmen. Hade förväntat mig så mycket mer av Captain America. Näst sämsta filmen i Marvel-serien, just före The Incredible Hulk.

2/5

 

 

 

 

 

 

The Avengers (2012)
Min favorit.
Dom lyckas verkligen få ihop alla dessa karaktärer och få ihop det i en solid story rakt igenom. Som väntat så hade dom en svag tredje akt men, i den här filmen, så spelar det nästan ingen roll då dom två första akterna var så bra. Jag gillar hur dom lyckas balansera alla “fighter” mellan karaktärerna på ett vettigt sätt. Loki är en mycket bra villain. The Avengers petar ner Iron Man som #1.

4/5

Publicerat i Superhero | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

The most fucked up love story (The Bad Batch)

Snacket om kvinnliga regissörer och filmer som är ledda av kvinnor är ju något som har varit populärt ett tag nu i Hollywood. Speciellt nu när Patty Jenkins och Gal Gadot har lyckats sätta ihop en mycket bra superhjältefilm i Wonder Woman. The Bad Batch är regisserad av Ana Lily Amirpour (A Girl Walks Home Alone at Night) och har den rätt så nya skådespelaren med det sköna namnet Suki Waterhouse (Pride and Prejudice and Zombies) i huvudrollen. Två filmer som har kvinnor i leadsen, två filmer på helt olika sidor när det kommer till budgeten. Wonder Woman hade runt 149 miljoner dollar medans The Bad Batch hade 6 miljoner dollar.

Visar ju att kvalitén finns där när kvinnorna väl får chansen att regissera filmer. Nåväl, det är rätt sällan man ramlar över en film som känns unik. En film som inte håller sig inom linjerna. Jag menar, filmens huvudkaraktär säger nog inte ett ord i dom första 20 minuterna av filmen. Istället för att låta karaktärerna berätta backstory och hur världen funkar så väljer dom att visa oss istället. “Show don’t tell” som dom brukar säga.

Filmen öppnar med att Arlen (Suki Waterhouse) går igenom en kontroll med poliserna för att släppas ut i öknen. Istället för att ha fångar i fängelset så har dom valt att bygga upp en zon där dessa personer får hålla till. Med en hamburgare, en dunk med vatten och sin väska så lämnas hon mitt ute i öknen. Efter det tar storyn fart och hon hamnar i en hel del udda situationer.

Musiken tillsammans med fotot är mycket bra rakt igenom hela filmen. Trots att musiken kanske inte “passar in” i den här typen av filmer så är det ändå något som gör att det funkar. Skådespelarinsatserna är solida vilket man kanske kan räkna med. Speciellt när dom har skådespelare som Keanu Reeves och Jim Carrey i två mindre roller.

Detta är ju dock en rätt udda film som kanske inte går hem hos alla. Jag menar, Keanu Reeves Karaktär heter The Dream. Jason Momoas karaktär heter Miami Man. Bara det säger ju en del hur udda den är. Tempot är ibland rätt segt men det funkar rätt så bra med storyn dom berättar. Det var verkligen ett tag där man inte hade någon aning om vars dom skulle ta storyn vilket jag verkligen uppskattar.

Vill ni ha en film som utmanar och försöker sig på att vara lite mer kreativ så rekommenderar jag verkligen The Bad Batch. Arlen är en riktigt jävla badass också vilket alltid är trevligt. Karaktärerna är udda men dom funkar väldigt bra. Mycket bra.

4/5

Publicerat i Romantik, Sci-Fi | Etiketter , | Lämna en kommentar