Star Wars: The Last Jedi (2017)

Detta är en spoiler recension!

The Last Jedi alltså. Jag är inget större fan av Star Wars, det vill säga att jag inte är i närheten lika insatt som många andra är. Det är ju trots allt Star Wars, så lite hype har man ju ändå inför dessa filmer, lite som det är med Marvel.

Till att börja med, vad gillade jag med The Last Jedi?
Rian Johnson har verkligen lyckats hitta ett färgschema som funkar utmärkt i en sån här film. Röda, mörka och vita färgerna går ihop så jävla bra. Speciellt i krigsscenen i den tredje akten på “saltfältet” när dom kör dom där rackliga flyggrejerna och saltet flyger upp i rött bakom dom från den vita marken. Riktigt välgjort.

Adam Driver visar verkligen hur skicklig han är som skådespelare. Efter att ha gått igenom Logan Lucky för inte så länge sen där han har en av huvudrollerna som en rätt trög amerikan från södern så märker man verkligen hur bra han är. Kylo Ren är en helt annan karaktär som han säljer på ett sånt klockrent sätt.

Ett annat plus är att filmen inte förlitar sig lika mycket på dom äldre filmerna som The Force Awakens gjorde. Dom försöker sig på något annat, som kanske inte träffar rätt hela tiden, men det är ändå bättre än att bara kopiera.

Det är vissa scener som är väldigt välgjorda, främst när Kylo Ren och Rey snackar med varandra genom “The Force” (om det nu ens stämmer?). Gillade även deras arbete med ljudet i dessa scener där dom “stänger av” allting runtomkring när dom pratar med varandra. Dom gjorde även något liknande när Laura Derns karaktär flyger in skeppen i varandra. Det blev nästna lite skräckfilm över det hela och det funkade utmärkt.

Men dom tog även vissa steg som jag ogillade. Det främsta är hur safe filmen är. Dom tar nästan INGA risker alls med sina karaktärer. Storyn mellan Rey och Kylo Ren var ju på väg att bli väldigt intressant men skulle Disney verkligen våga sig på att göra Rey ond? Näh, dom tar den säkra vägen istället. Samma med Finn när han ska rädda hela gruppen. Istället för att ge sig på någonting intressant så tar dom den säkra sidan istället.

Det hade ju blivit så jävla intressant om dom hade kunnat ändra om dynamiken mellan Rey och Kylo Ren. What if Rey och Kylo Ren skulle “byta sida”? Eller att Kylo Ren plockar in Rey som sin lärling inom Sith-världen. Det hade varit en sån förbannat bra twist i storyn men då kanske jag har förväntat mig alldeles för mycket av Disney.

Om vi ska fortsätta att såga manuset så måste man ju nämna dialogerna. Det är alldeles för många scener där dom berättar exakt allting som händer. Behövs det verkligen? Gång på gång så ska en karaktär berätta exakt vad som händer om dom gör det och det.

Captain Phasma, vad gör hon ens i filmen?. Fan vilken tråkig roll Gwendoline Christie fick under dessa två filmer. Hade dom inte kunnat göra någonting mer med hennes karaktär? Dom hade ju ändå satt upp lite av en rivalitet med Finn men det blev ju inte mycket av det. Potentialen fanns ju där att göra någonting intressant.

Vad fan var det för scen med Snoke när Kylo Ren plockar honom? Allt runtom scenen tyckte jag var riktigt fint ihopsatt men att plocka bort honom på det viset kändes så jävla billigt. Detta var ju ändå en karaktär som hade lekstuga med Rey, som tydligen ska vara en av dom starkaste i galaxen, bara någon minut tidigare. Udda val kan man ju tycka.

Det finns glimtar av kvalité här inne men med flera udda steg, främst i manuset, så faller filmen en del. Det är ju trots allt en blockbuster som vill sopa hem med cash så det kanske blir rätt enkelt för dom att göra det simpelt. Lite trist är det ju då filmen hade blivit så mycket mer intressant om dom vågat på sig lite mer andra grejer med sina karaktärer. Nåväl, om jag skulle ge filmen ett betyg så landar det nog runt 3/5.

Publicerat i Sci-Fi | Etiketter , | Lämna en kommentar

Problemen med The Walking Dead

Det är nog ingen show som gör mig lika frustrerad som TwD. Dom har en sån intressant grund att bygga ifrån och potential att verkligen göra någonting väldigt bra. Men gång på gång så gör dom mig och många andra besviken. Det går att dra några paralleller till Game of Thrones, med det menar jag inte kvalitén på serierna överlag men några av delarna i dom serierna.

Här är några av dom;
– Väldigt bra skådespelarinsatser från flera av skådespelarna. Främst Andrew Lincoln (Rick), Melissa McBride (Carol), Lena Headey (Cersei) och Peter Dinklage (Tyrion).
– Har redan en grund runt storyn från böcker/serietidningar.
– Dom är flaggskeppsserier på sina kanaler.
– Fantasyvärldar.
– Zombies (Nåja).
– Dom två mest populära serierna på TV.

Så jag vill lägga fram den här texten på ett sätt där vi kan jämnföra vad Game of Thrones, för det mesta, gör rätt och vad The Walking Dead gör fel. Som jag skrev tidigare så är detta inte en jämnförelse om deras kvalité överlag för där är Game of Thrones helt överlägsen.

– AMC
Det är ju inte svårt att undgå allt snack om det som pågår bakom serien. Serien har haft tre showrunners sen dom drog igång serien. Frank Darabont hade bara hand om serien under första säsongen, Glen Mazzara tog över säsong två och tre sen klev Scott M. Gimple in och tog över skeppet. Att ha så många skiften i en sån viktig position måste ha stökat till det en hel del.

Game of Thrones har ju endast haft David Benioff och D.B Weiss sen starten av serien. Att ha samma folk från starten är viktigt för att verkligen hålla kvar samma bild av showen som dom vill.

Det ska ju dock sägas att AMC har haft mycket mer material att ta ifrån och lyckas ändå inte lägga fram en bra slutprodukt. Game of Thrones har ju gått igenom alla böcker och dom måste nu leda serien mot finalen på egen hand.

– Antalet avsnitt
Detta är en av grejerna som jag tror är en av dom större problemen när det kommer till The Walking Dead. Inte nog med att deras manus är rätt knackigt så ska dom även försöka sätta ihop någonting intressant med 16 avsnitt. Det i sig är ju en rejäl utmaning för hur ska dom få ihop ett bra tempo med en bra story när dom har så många avsnitt att sätta ihop? Det leder till att vissa avsnitt känns som “filler”, som många säger. Nu kan jag inte riktigt hålla med om att något avsnitt är filler men ibland verkar det som att dom blir lite tunna med storyn och ger sig på grejer som inte tillför allt för mycket till mainstoryn.

Detta är något som Game of Thrones gör utmärkt. 10 avsnitt per säsong förutom säsong 7 och 8 där dom väljer att dra ner på avsnitten. Detta gör så att för det mesta så lyckas dom hålla ett mycket bra tempo utan att uttråka publiken allt för mycket.

Båda serierna använder ju sig av väldigt många karaktärer och är det något som Game of Thrones gör bra så är det att hitta den rätta balansen mellan vilka karaktärer som ska vara med i alla avsnitt. Dom har då valt att ha flera karaktärer och storylines i samma avsnitt. Medans The Walking Dead väljer att ta en annan väg med deras story. Istället för att göra som Game of Thrones så ger dom mindre karaktärer ett helt avsnitt att göra något på sidan av huvudstoryn. Det i sig sänker tempot på serien rejält. Ska dom ha så många karaktärer så måste dom verkligen ordna upp det, för att ge hela avsnitt till mindre karaktärer är inte folk allt för intresserade av. Vilket var rätt tydligt på internet efter dom avsnitten.

– Dialoger/Manus
Vissa grejer som dom gör i TwD är så frustrerande idiotiskt och det måste falla på deras writers. Det är en grej som jag verkligen stör mig på när det kommer till film eller TV och det är när en karaktär står och snackar ett bra tag medans dom har fångat mainkaraktären vilket då leder till att dom räddas i sista sekund. Sure, händer det en gång under några säsonger så har jag inga större problem med det. Men när det händer gång på gång på gång så blir det mer frustrerande än något annat. Detta är något som TwD gör alldeles för ofta.

Inte nog med det så ger dom vissa karaktärer helt löjliga grejer att säga. Dom har en skicklig skådis som Andrew Lincoln i huvudrollen och många av grejerna han får säga lyckas han sälja på ett bra sätt. Men när han håller sin trettionde långa monolog om gruppen dom har och att dom ska vinna så börjar det bli lite enformigt. Detta är ju dock något som kan gå ihop med det jag skrev om både AMC samt antalet avsnitt som kan sätta deras writers i kluriga lägen.

Dom hade en scen från serietidningen som hade kunnat bli något verkligen speciellt. Game of Thrones har ju vissa avsnitt som är bättre än vanligt, där “The Rains of Castamere” nästan har blivit lite ikonisk. The Walking Dead hade ett avsnitt som verkligen kunnat hålla samma nivå. I serietidningen är scenen briljant men vad väljer dom att göra? Istället för att spela ut hela scenen så avbryter dom mitt i allting och avslutar säsongen på en sån idiotiskt cliffhanger. Inte nog med att dom kastade bort någonting speciellt i TV-väg så förstörde dom en scen som hade kunnat bli ikonisk.

När dom gick den vägen med serien så var det tydligt att The Walking Dead är där för att dra in pengar. Storyn och allt annat kommer i andra hand. Säsongen efter har inte varit mycket bättre. AMC sopar in cashen medans dom lägger fram en serie som har dalat i kvalité. Det är lite tråkigt, för som sagt, potentialen fanns verkligen här.

Det finns några grejer som dom verkligen borde ändra för att få tillbaka den här serien till en vettig kvalité igen.

Mer kreativitet. Visst, det är enkelt att säga det men om man går igenom alla säsonger dom har släppt så är det tydligt att dom följer i princip samma modell i många av säsongerna.

Gruppen flyttar -> hittar nytt ställe -> ny villain -> gruppen vinner -> we go again

Det finns en anledning att så många slutade följa serien runt säsong 3. Det är något jag helt kan förstå för det är så enformigt att följa samma grejer varje säsong. Dom går även in i problemet där publiken bara kan ställa frågan, varför drar dom inte? Varför sätter dom sig inte i bilen och bara kör iväg? Istället för att slåss mot en ny villain. Detta är något som Fear the Walking Dead har gjort väldigt bra. Det blir så mycket mer intressant när gruppen rör på sig istället för att sitta i samma område hela tiden.

Flytta fram storyn. Detta är ju något dom har hintat om i trailern för nästa säsong. Dom borde göra en flashforward och flytta fram storyn ett tag för att få lite variation. Detta kan ju dock vara svammel som så många gånger förr från AMC och The Walking Dead. Så det hade ju inte varit helt förvånande alltså.

Färre avsnitt. Som jag skrev tidigare, dom borde verkligen ha mindre avsnitt. Då kan dom sätta ihop en tätare säsong istället för att svamla runt som dom gör nu. Det kommer ju dock inte ske. Fler avsnitt = mer pengar för AMC.

Potentialen finns där men det gäller ju för AMC att göra någonting med den också.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar

Dunkirk, Annabelle: Creation, The Square & Borg

Det blir att göra några korta sammanfattningar av filmerna som jag senast har gått igenom på bio. Det har varit en fin liten variation mellan drama, skräck, Östlund och sport.

Dunkirk:
Hypen runt den här filmen var ju enorm innan den hade släppts. Det kanske man ska förvänta sig när det är Christopher Nolan som sitter bakom kameran. Han valde att berätta filmen på ett speciellt sätt vilket tog den från en vanlig “krigsfilm” till någonting mer intressant än det. Ljudet var helt fantastiskt. Men efter all hype så blev jag ändå lite besviken på filmen, men det finns utan tvekan en hel del kvalité.

3,5/5

Annabelle: Creation:
Skräckfilmer är ingenting jag är allt för intresserad av. Mest på grund av att så många av dessa filmer verkar vara exakt likadana. Jag har helt missat den första filmen av Annabelle så man kan ju fråga sig hur smart det var att gå igenom den andra först. Kul att David F. Sandberg, som tidigare har gjort Lights Out, får lite fler projekt att jobba med. Men detta är inget speciellt i skräckväg. Han lyckades bygga några rätt trevliga scener men utöver det så fanns det inte så mycket annat intressant.

2,5/5

The Square:
Innan jag klev in i biosalongen så visste man ju att detta skulle vara en rätt udda film. Det har ju snackats en hel del om Ruben Östlund och detta var den första filmen som han har gjort som jag gick igenom. Den var ju helt klart… Intressant. Det är inte mycket i storyväg utan istället förlitar dom sig på karaktärerna och dom situationerna dom hamnar i. Det är flera intressanta scener där dom jobbar med fördomar och sånt där som verkligen funkar. Jag hade dock några frågetecken runt några av scenerna. Detta är nog ingen film jag skulle rekommendera till en “average moviegoer”. Men älskar ni film så tror jag att ni verkligen kan uppskatta The Square.

Den är rätt klurig att recensera utan att spoila vissa grejer.

3,5/5

Borg:
Det är något som är så intressant att följa personer som är en av dom bästa i världen i deras sport. Dom har ett sånt driv för att vara bäst vilket i sig är lite fascinerande. Björn Borg är ju någon som verkligen passar in i den modellen och här visar dom baksidan av hans lugn på tennisplanen. Det kan ju bli lite svamligt ibland när dom lägger fram sportfilmer men här tycker jag att Janus Metz Pedersen verkligen lyckades sätta ihop en film som funkar. Jag hade ju ingen aning om hur finalen mellan Borg och McEnroe slutade, så det gjorde ju filmen ännu mer spännande än innan.

Det var dock en grej jag hade velat ha mer av och det var lite mer backstory av John McEnroe. Det är ju något amerikanerna har snackats lite om, fast det kan ju också bero på att marknasföringen inte riktigt stämmer (Borg/McEnroe i USA). Detta är en film om Borg och i andrahand McEnroe. Men när dom har en sån skicklig skådespelare som Shia LaBeouf så hade det ändå varit trevligt med lite fler scener med honom.

Nåja, jag gillade verkligen det mesta med den här filmen. Trots att tempot kanske blev lite lågt i vissa scener så går den ihop väldigt bra. Resten av casten gör det också mycket bra.

4/5

Publicerat i Drama, Skräck | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Spiderman: Homecoming (2017)

 

När det kommer till Marvel så är jag inget större fan av deras upplägg i filmerna. I princip alla, iallafall dom som har en origin story, följer nästan samma modell. Första akten är setup, andra akten är testet för karaktärerna och tredje akten är en stor showdown med filmens villain. Det är ju något som funkar och många verkar ju verkligen tycka om det men det är inget för mig. Jag vill ha lite mer kreativitet.

Det fanns lite frågetecken om filmen innan jag valde att sätta mig ner i biosalongen. Den största grejen var Tony Stark. Hur mycket skulle dom använda honom i filmen? Är detta bara en setup för att göra Peter Parker till en ny Tony Stark? Det vill säga “the funny guy”.

Men jag blev verkligen överraskad av hur mycket jag tyckte om den här filmen. Det är egentligen fyra grejer som stör mig när det kommer till filmerna som Marvel gör. Det första är det jag skrev högre upp att alla filmer följer nästan samma modell. Komedin är det andra där dom inte riktigt lyckas hitta rätt i många filmer. Det brukar bli alldeles för många skämt när scenerna hade funkat bättre utan det. Det tredje och kanske det största problemet är den tredje akten. Det är som att varenda film spårar ur i den tredje akten. Främst då dom alltid ska göra något enorm, som tex riva ner städer eller öppna portaler och sånt där. Den fjärde grejen är deras villains. Allt som oftast så faller dom rätt platt och är rent utsagt ointressanta. Loki är väl i princip den enda som håller en bra kvalité.

Spiderman går dock bara emot en av dom fyra grejerna. Filmen är byggd i samma modell som dom andra men dom två andra grejerna funkar utmärkt. Komedin är klockren och Tom Holland gör det utmärkt som Peter Parker. Supporting casten visar även dom att dom besitter en hel del kvalité. Den tredje akten spårar inte ur och dom lyckas hålla filmen någorlunda “verklig” om man jämnför med alla dom andra filmerna. Michael Keaton spelar filmens villain och gör det utmärkt och är utan tvekan där uppe med Loki i kvalité.

Något som jag verkligen gillar med Spiderman: Homecoming är hur grundan filmen är. Han är inte där för att rädda världen eller något sånt utan det handlar mest om att hålla till i hans område i New York. Det är en “liten” film kan man säga. Ant-Man gjorde samma sak och det var en av dom bra grejerna därifrån.

Spiderman: Homecoming petar ner Avengers som #1 bland Marvels filmer för mig. Klockren casting, komedi och villain. Rekommenderas verkligen.

4/5

Publicerat i Superhero | Etiketter , | 2 kommentarer

It Comes at Night (2017)

Detta är en film som jag har varit väldigt intresserad av sen dom släppte den briljanta postern. Mannen bakom kameran är Trey Edward Shults och detta är hans andra långfilm. Hans första film är Krisha (2015) som är en mörk bild av beroende och hur det spelar ut sig under en familjeträff. Den kändes som en “äkta skräckfilm”. It Comes at Night marknadsförs ju som en skräckfilm, men det är egentligen ingenting jag kan hålla med om. Den lutar sig nog mer åt psykologisk thriller med delar av skräck inblandat.

Paul (Joel Edgerton) bor tillsammans med sin fru Sarah (Carmen Ejogo) och deras son Travis (Kelvin Harrison Jr.) i ett stort hus mitt ute i skogen. Det är tidigt klart att det är någonting udda som försegår i världen. Redan i öppningen så får vi träffa våra huvudkaraktärer, ståendes med gasmasker i ett rum draperat i plast. Vad är det som pågår? Varför har dom hamrat igen alla fönster? När sen en man försöker bryta sig in huset så tar storyn fart.

En grej som är tydlig är hur tyst filmen är. Dom har valt att knappt använda någon som helst musik igenom filmen vilket verkligen lägger till extra på spänningen. Något som jag även noterade var hur täta alla gångarna i deras hus är. Shults har hittat några utmärkta scener med karkatärerna som vandrar runt i mörkret med lykta och försöka leta sig igenom denna täta stuga.

Jag skulle dock säga att marknadsföringen inte är klockren. Det kan vara en av anledningarna till att den “vanliga publiken” inte tycker om filmen. Dom går in och förväntar sig en rejäl klassisk skräckfilm. Detta är verkligen inte det. Den har ett rätt lågt tempo, som funkar utmärkt med det dom berättar, men det är nog inget som lär gå hem hos alla.

Joel Edgerton gör en briljant insats i huvudrollen. Jag hyllade dialogerna i Trey Edwards Shults förra film och det är samma sak här. Jag tycker verkligen om när dialogerna flyter på och känns äkta, nästan som att dom är improviserade. Lägg därtill en skicklig skådespelare som Joel Edgerton och det blir succé.

Fotot är väldigt stilrent och väl ihopsatt. Shults har även lyckats med att bygga spänningen till enorma nivåer. Det var flera gånger man satt och spände sig något enormt i biostolen. Så välgjort.

Är det en film jag skulle rekommendera till alla? Nja, det vet jag inte. Det är en fint filmad och tät film med en riktigt bra insats av Edgerton i huvudrollen byggt runt en story med en hel del mystik runtom sig. Är det något som låter bra då borde ni verkligen gå igenom den. Men förvänta er inte någon klassisk skräckfilm.

4/5

Publicerat i Skräck, Thriller | Etiketter , | 2 kommentarer

Iron Man 2, Thor, Captain America: The First Avenger, The Avengers

Iron Man 2 (2010)
Iron Man är utan tvekan en av dom bättre Marvel-filmerna som jag har gått igenom. Den hade ju dock sina problem, främst med “dom onda” karaktärerna. Det är samma sak här. Filmen lyckas inte med dom andra grejerna som dom gjorde så bra i första filmen. Den känns väldigt… Average.

3/5

 

 

 

 

 

 

 

Thor (2011)
Detta var en av dom filmerna som jag knappt hade något som helst intresse för. Främst på grund av att Thor inte är en karaktär som kändes allt för intressant. Men jag tycker ändå filmen lyckas rätt bra. Mycket pågrund av att den är inte som dom andra filmerna i Marvel. Den lutar nästan mer åt Game of Thrones hållet än något annat. Men den har samma problem som i princip alla superhjältefilmer, en svag tredje akt.

3,5/5

 

 

 

 

 

 

Captain America: The First Avenger (2011)
Detta var då motsatsen till Thor. Captain America trodde jag innan jag drog igång filmen skulle vara den mest intressanta. Storyn lät intressant. Samma sak med karaktären. Men damn, vilken besvikelse. Det är som att dom vevar ut varje superhjältekliché rakt igenom hela filmen. Hade förväntat mig så mycket mer av Captain America. Näst sämsta filmen i Marvel-serien, just före The Incredible Hulk.

2/5

 

 

 

 

 

 

The Avengers (2012)
Min favorit.
Dom lyckas verkligen få ihop alla dessa karaktärer och få ihop det i en solid story rakt igenom. Som väntat så hade dom en svag tredje akt men, i den här filmen, så spelar det nästan ingen roll då dom två första akterna var så bra. Jag gillar hur dom lyckas balansera alla “fighter” mellan karaktärerna på ett vettigt sätt. Loki är en mycket bra villain. The Avengers petar ner Iron Man som #1.

4/5

Publicerat i Superhero | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

The most fucked up love story (The Bad Batch)

Snacket om kvinnliga regissörer och filmer som är ledda av kvinnor är ju något som har varit populärt ett tag nu i Hollywood. Speciellt nu när Patty Jenkins och Gal Gadot har lyckats sätta ihop en mycket bra superhjältefilm i Wonder Woman. The Bad Batch är regisserad av Ana Lily Amirpour (A Girl Walks Home Alone at Night) och har den rätt så nya skådespelaren med det sköna namnet Suki Waterhouse (Pride and Prejudice and Zombies) i huvudrollen. Två filmer som har kvinnor i leadsen, två filmer på helt olika sidor när det kommer till budgeten. Wonder Woman hade runt 149 miljoner dollar medans The Bad Batch hade 6 miljoner dollar.

Visar ju att kvalitén finns där när kvinnorna väl får chansen att regissera filmer. Nåväl, det är rätt sällan man ramlar över en film som känns unik. En film som inte håller sig inom linjerna. Jag menar, filmens huvudkaraktär säger nog inte ett ord i dom första 20 minuterna av filmen. Istället för att låta karaktärerna berätta backstory och hur världen funkar så väljer dom att visa oss istället. “Show don’t tell” som dom brukar säga.

Filmen öppnar med att Arlen (Suki Waterhouse) går igenom en kontroll med poliserna för att släppas ut i öknen. Istället för att ha fångar i fängelset så har dom valt att bygga upp en zon där dessa personer får hålla till. Med en hamburgare, en dunk med vatten och sin väska så lämnas hon mitt ute i öknen. Efter det tar storyn fart och hon hamnar i en hel del udda situationer.

Musiken tillsammans med fotot är mycket bra rakt igenom hela filmen. Trots att musiken kanske inte “passar in” i den här typen av filmer så är det ändå något som gör att det funkar. Skådespelarinsatserna är solida vilket man kanske kan räkna med. Speciellt när dom har skådespelare som Keanu Reeves och Jim Carrey i två mindre roller.

Detta är ju dock en rätt udda film som kanske inte går hem hos alla. Jag menar, Keanu Reeves Karaktär heter The Dream. Jason Momoas karaktär heter Miami Man. Bara det säger ju en del hur udda den är. Tempot är ibland rätt segt men det funkar rätt så bra med storyn dom berättar. Det var verkligen ett tag där man inte hade någon aning om vars dom skulle ta storyn vilket jag verkligen uppskattar.

Vill ni ha en film som utmanar och försöker sig på att vara lite mer kreativ så rekommenderar jag verkligen The Bad Batch. Arlen är en riktigt jävla badass också vilket alltid är trevligt. Karaktärerna är udda men dom funkar väldigt bra. Mycket bra.

4/5

Publicerat i Romantik, Sci-Fi | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bloodline

Säsong ett av Bloodline rankar jag som en av dom bästa. Trots att det är en slowburn så lyckas dom verkligen att hålla mitt intresse genom att berätta storyn på ett väldigt trevligt sätt. Det är få serier som lyckas med att berätta en story på ett rätt segt vis men ändå hålla det intressant, Better Call Saul är en av dom serierna. Jag var dock lite tveksam efter finalen av första säsongen. Efter en sån högklassig säsong så brukar man väl ändå vilja ha fler säsonger? Men det skulle bli väldigt klurigt att nå samma kvalité som tidigare. Säsong två rullade på och var helt okej rakt igenom.

Det är dock tydligt att dom inte lyckades nå samma kvalité som första säsongen under den tredje säsongen. Storyn är fortsatt rätt seg men nu har dom inte det intressanta att luta sig tillbaka på. Det var flera gånger där jag satt och var lite smått uttråkad.

Innan jag valde att dra igång den tredje säsongen så hade jag hört en hel del om avslutningen av serien. Inte någon spoiler men mer av betygen som har delats ut till främst avsnitt 9 och 10 där serien verkligen dalade i kvalité. Jag kan förstå varför främst det nionde avsnittet fick det betyget det fick. Dom ger sig på någoting helt nytt som dom inte har gjort tidigare, vilket dom ska ha respekt för, men det funkar inte riktigt. Främst på grund av att avsnittet känns helt felplacerat. Det hade nog funkat mycket bättre om dom hade valt att spela det avsnittet i mitten av säsongen istället för mot slutet. Finalen var inte heller någon höjdare. Det är lite tråkigt att dom inte lyckades hitta tillbaka till magin från första säsongen.

Rayburn familjen är ju dock klockrena rakt igenom. Detta är ett gäng karaktärer som är långt ifrån perfekta och dom berättar verkligen varför dessa personer är som dom är. Men ett gäng välskrivna karaktärer räcker inte riktigt för att höja den här säsongen.

Det hade nog nästan varit bättre om säsongen var kortare än 10 avsnitt. Det är runt avsnitt 7 där dom verkligen börjar svamla en del. Detta är ju ett familjedrama men runt dom avsnitten så blev det alldeles för melodramatiskt och over the top att man tappade intresset. Överlag så är säsong ett verkligen toppkvalité. Det är dock lite synd att varken andra eller tredje säsongen kunde följa upp med samma kvalité.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar

13 Reasons Why

Jahapp.
13 Reasons Why är totalt mörker rakt igenom. Dom tar upp massvis med olika grejer runt dessa ungdomar som verkligen kan vara tuffa att följa med. Det är inte bara hela mainstoryn med Hannah Baker och det, utan dom ger sig in på massor av andra problem som finns och dom gör det utmärkt. Det blir inte distraherande från mainstoryn vilket verkligen är klockrent.

Något som verkligen är imponerande är hur många skickliga skådespelare dom har fått ihop. Allt som oftast så brukar det finnas en svag länk, någon som inte riktigt lyckas hålla samma nivå som alla andra, men här finns det ingen som gör det. Alla är väldigt bra rakt igenom. Dylan Minnette spelar en av huvudkaraktärerna som är lite som “publiken”. Han får reda på ny information samtidigt som vi gör det vilket är trevligt.

Men om vi ska snacka om insatser så är det Kate Walsh som verkligen imponerar mest. Då dom berättar storyn genom dom inspelade banden så blandar dom in flashbacks där. Kate Walsh får då nästan spela helt olika karaktärer och gör det utmärkt. Det går knappt att känna igenom dom två “personerna” trots att det är samma karaktär.

Dom har ju flera unga och rätt okända skådespelare som verkligen visar att dom har kvalitén. Det var ju egentligen bara Dylan Minnette och Kate Walsh jag hade hört talas om innan jag drog igång den här serien. Så imponerad.

Det är många som har snackat om att serien är viktig då den får folket att snacka om alla grejer dom väljer att plocka upp i storyn. Den har ju blivit både kritiserad och hyllad på grund av det. Men dom har fått folk att snacka om alla problemen som dom tar upp vilket utan tvekan lär vara en framgång för skaparna av serien.

Trots att den är så jävla mörk så rekommenderar jag den ändå. Främst på grund av alla fina skådespelarinsatser. Då det verkligen är sällan man hittar en TV-serie som lyckas få ihop så många okända skådespelare utan att någon inte håller samma kvalité som alla andra. Mycket bra.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | 1 kommentar

S01E01: Billions

Billions är ju en show man har hört en hel del om men trots det så är det inget som har lockat allt för mycket. Främst på grund av att den verkade vara lite som advokatserien, Suits, som jag inte är något större fan av. Av någon anledning så gillar jag inte Damian Lewis som spelar huvudrollen i serien.

Men trots det så valde jag ändå att ge serien en chans. Dom lyckas verkligen sätta ihop en rätt intressant grundstory redan i första avsnittet. Rikemannen mot USA, lite så.

Trots att dialogerna blir lite “showiga” ibland så tycker jag det funkar mycket bra. Det jag verkligen tycker om är att dom inte väljer att förklara alla ordspråk och allt sånt dom använder när dom snackar om att investera. Man sitter där som ett frågetecken och jag tycker faktiskt om det. Det gör så att vi måste verkligen notera alla smågrejer istället för att få allting så rakt på sak.

Karaktärerna är verkligen intressanta. Damian Lewis är the main man i en investeringsfirma och har satt ihop ett team med proffs inom samma branch. Hans “motståndare” är Paul Gimatti, som förövrig ger den bästa insatsen, som är högsta hönset inom USA när det kommer till lagen i New York. Dom sätter upp en rätt intressant duell mellan varandra redan i första avsnittet.

Om vi ska snacka om en favoritkaraktär redan nu så måste det ändå vara Maggie Stiff som spelar Wendy Rhoades. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så intressant med henne, men det bara är så. Sen har vi ju även lite Sverige med där Malin Åkerman spelar Damian Lewis fru. Hon är väl lite sisådär, kan inte riktigt placera henne.

Överlag så var detta en väldigt bra start på serien, trots att dialogerna blir lite over the top ibland. Det finns dock verkligen kvalité här.

Sammanfattning:
+ Karaktärerna
+ Skådespelarinsatserna
– Lite over the top ibland

Publicerat i TV-Serier | Etiketter , | Lämna en kommentar