The Wailing (2016)

3,5/5

Det visar sig rätt tidigt och tydligt att Jong-Goo inte är den polisen som dom ofta placerar på film. Det är som att hans karaktär är utplockad från en komedi och insatt i en thriller/skräck. Han är iallafall bosatt i den lilla byn Goksung i Sydkorea och hamnar mitt i en brutal mordutredning. Två personer hittas i princip slaktade i deras hem och mördaren sitter på verandan utanför huset. Han pratar inte och han verkar vara helt borta i huvudet. När Jong-Goos dotter drar på sig någon sjukdom, en sjukdom som påminner lite om fallet han utreder, så börjar dom undra vad som egentligen pågår.

Det första man verkligen måste snacka om är det fantastiska fotot. Hong-jin Na är mannen bakom kameran och hans DP är Hong Gyeong-Pyo. Det dom har lyckats sätta ihop här är verkligen imponerande. Det är många scener som man får lite David Fincher vibbar, vilket givetvis är ett stort plus.

Hong-jin Na har även skrivit manuset. Ett manus som har en rätt intressant grundidé men inte riktigt håller hela vägen. En av dom mer intressanta grejerna är hur våran mainkaraktär går emot typ allting när det kommer till poliskaraktärer i såna här filmer. Det är som att dom har plockat upp honom från en random komedi och släppt ner honom mitt i en skräckfilm. Hans arbetskapacitet är låg, han tar det lugn och han käkar hela jävla tiden. Han är väl inte riktigt den ultimata mannen att leda den här utredningen i den lilla byn.

I filmen Lion (2016) så snackade jag lite om hur dom lyckas hitta så bra unga skådespelare. Där har dom Sunny Pawar som imponerar som fan. I The Wailing har dom hittat Kim Hwan-hee som spelar dottern till våran huvudkaraktär. Det är så imponerande att dom lyckas få ihop såna topp prestationer från dessa unga skådespelare, då det allt som oftast brukar bli rätt platt. Men hon är utan tvekan den som ger den bästa insatsen i filmen.

Jag satt under filmens gång och tänkte att det görs inte såna här skräckfilmer i USA, inte med en sån här hög kvalité när det kommer till fotot. Det var även till viss del storyn tills den droppar i kvalité. Dom lyckas dock avsluta filmen på ett rätt intressant sätt vilket alltid är trevligt. Jag brukar ju inte vara allt för snabb när det kommer till att lista ut grejer tidigt i filmen, men här så var det en grej som gjorde att det klickade. Det var lite “Ah, det är så dom tänker.” och jag hade rätt. Men jag trodde inte att dom skulle visa det som dom gjorde, så cred till dom.

Om vi ska sammanfatta allting så är detta en rätt så bra skräckfilm med ett fantastiskt foto och en mycket bra insats av Kim Hwan-hee. Storyn är rätt unik men droppar i kvalité i andra akten. Dom lyckas dock knyta ihop filmen på ett bra sätt så det är ett plus. Jag skulle dock säga att filmen är nästan 30-40 minuter för lång. Nåja, vill ni ha någonting annat än amerikansk skräck så rekommenderar jag verkligen The Wailing.

Det här inlägget postades i Skräck, Thriller och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *