The most fucked up love story (The Bad Batch)

Snacket om kvinnliga regissörer och filmer som är ledda av kvinnor är ju något som har varit populärt ett tag nu i Hollywood. Speciellt nu när Patty Jenkins och Gal Gadot har lyckats sätta ihop en mycket bra superhjältefilm i Wonder Woman. The Bad Batch är regisserad av Ana Lily Amirpour (A Girl Walks Home Alone at Night) och har den rätt så nya skådespelaren med det sköna namnet Suki Waterhouse (Pride and Prejudice and Zombies) i huvudrollen. Två filmer som har kvinnor i leadsen, två filmer på helt olika sidor när det kommer till budgeten. Wonder Woman hade runt 149 miljoner dollar medans The Bad Batch hade 6 miljoner dollar.

Visar ju att kvalitén finns där när kvinnorna väl får chansen att regissera filmer. Nåväl, det är rätt sällan man ramlar över en film som känns unik. En film som inte håller sig inom linjerna. Jag menar, filmens huvudkaraktär säger nog inte ett ord i dom första 20 minuterna av filmen. Istället för att låta karaktärerna berätta backstory och hur världen funkar så väljer dom att visa oss istället. “Show don’t tell” som dom brukar säga.

Filmen öppnar med att Arlen (Suki Waterhouse) går igenom en kontroll med poliserna för att släppas ut i öknen. Istället för att ha fångar i fängelset så har dom valt att bygga upp en zon där dessa personer får hålla till. Med en hamburgare, en dunk med vatten och sin väska så lämnas hon mitt ute i öknen. Efter det tar storyn fart och hon hamnar i en hel del udda situationer.

Musiken tillsammans med fotot är mycket bra rakt igenom hela filmen. Trots att musiken kanske inte “passar in” i den här typen av filmer så är det ändå något som gör att det funkar. Skådespelarinsatserna är solida vilket man kanske kan räkna med. Speciellt när dom har skådespelare som Keanu Reeves och Jim Carrey i två mindre roller.

Detta är ju dock en rätt udda film som kanske inte går hem hos alla. Jag menar, Keanu Reeves Karaktär heter The Dream. Jason Momoas karaktär heter Miami Man. Bara det säger ju en del hur udda den är. Tempot är ibland rätt segt men det funkar rätt så bra med storyn dom berättar. Det var verkligen ett tag där man inte hade någon aning om vars dom skulle ta storyn vilket jag verkligen uppskattar.

Vill ni ha en film som utmanar och försöker sig på att vara lite mer kreativ så rekommenderar jag verkligen The Bad Batch. Arlen är en riktigt jävla badass också vilket alltid är trevligt. Karaktärerna är udda men dom funkar väldigt bra. Mycket bra.

4/5

Publicerat i Romantik, Sci-Fi | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bloodline

Säsong ett av Bloodline rankar jag som en av dom bästa. Trots att det är en slowburn så lyckas dom verkligen att hålla mitt intresse genom att berätta storyn på ett väldigt trevligt sätt. Det är få serier som lyckas med att berätta en story på ett rätt segt vis men ändå hålla det intressant, Better Call Saul är en av dom serierna. Jag var dock lite tveksam efter finalen av första säsongen. Efter en sån högklassig säsong så brukar man väl ändå vilja ha fler säsonger? Men det skulle bli väldigt klurigt att nå samma kvalité som tidigare. Säsong två rullade på och var helt okej rakt igenom.

Det är dock tydligt att dom inte lyckades nå samma kvalité som första säsongen under den tredje säsongen. Storyn är fortsatt rätt seg men nu har dom inte det intressanta att luta sig tillbaka på. Det var flera gånger där jag satt och var lite smått uttråkad.

Innan jag valde att dra igång den tredje säsongen så hade jag hört en hel del om avslutningen av serien. Inte någon spoiler men mer av betygen som har delats ut till främst avsnitt 9 och 10 där serien verkligen dalade i kvalité. Jag kan förstå varför främst det nionde avsnittet fick det betyget det fick. Dom ger sig på någoting helt nytt som dom inte har gjort tidigare, vilket dom ska ha respekt för, men det funkar inte riktigt. Främst på grund av att avsnittet känns helt felplacerat. Det hade nog funkat mycket bättre om dom hade valt att spela det avsnittet i mitten av säsongen istället för mot slutet. Finalen var inte heller någon höjdare. Det är lite tråkigt att dom inte lyckades hitta tillbaka till magin från första säsongen.

Rayburn familjen är ju dock klockrena rakt igenom. Detta är ett gäng karaktärer som är långt ifrån perfekta och dom berättar verkligen varför dessa personer är som dom är. Men ett gäng välskrivna karaktärer räcker inte riktigt för att höja den här säsongen.

Det hade nog nästan varit bättre om säsongen var kortare än 10 avsnitt. Det är runt avsnitt 7 där dom verkligen börjar svamla en del. Detta är ju ett familjedrama men runt dom avsnitten så blev det alldeles för melodramatiskt och over the top att man tappade intresset. Överlag så är säsong ett verkligen toppkvalité. Det är dock lite synd att varken andra eller tredje säsongen kunde följa upp med samma kvalité.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar

13 Reasons Why

Jahapp.
13 Reasons Why är totalt mörker rakt igenom. Dom tar upp massvis med olika grejer runt dessa ungdomar som verkligen kan vara tuffa att följa med. Det är inte bara hela mainstoryn med Hannah Baker och det, utan dom ger sig in på massor av andra problem som finns och dom gör det utmärkt. Det blir inte distraherande från mainstoryn vilket verkligen är klockrent.

Något som verkligen är imponerande är hur många skickliga skådespelare dom har fått ihop. Allt som oftast så brukar det finnas en svag länk, någon som inte riktigt lyckas hålla samma nivå som alla andra, men här finns det ingen som gör det. Alla är väldigt bra rakt igenom. Dylan Minnette spelar en av huvudkaraktärerna som är lite som “publiken”. Han får reda på ny information samtidigt som vi gör det vilket är trevligt.

Men om vi ska snacka om insatser så är det Kate Walsh som verkligen imponerar mest. Då dom berättar storyn genom dom inspelade banden så blandar dom in flashbacks där. Kate Walsh får då nästan spela helt olika karaktärer och gör det utmärkt. Det går knappt att känna igenom dom två “personerna” trots att det är samma karaktär.

Dom har ju flera unga och rätt okända skådespelare som verkligen visar att dom har kvalitén. Det var ju egentligen bara Dylan Minnette och Kate Walsh jag hade hört talas om innan jag drog igång den här serien. Så imponerad.

Det är många som har snackat om att serien är viktig då den får folket att snacka om alla grejer dom väljer att plocka upp i storyn. Den har ju blivit både kritiserad och hyllad på grund av det. Men dom har fått folk att snacka om alla problemen som dom tar upp vilket utan tvekan lär vara en framgång för skaparna av serien.

Trots att den är så jävla mörk så rekommenderar jag den ändå. Främst på grund av alla fina skådespelarinsatser. Då det verkligen är sällan man hittar en TV-serie som lyckas få ihop så många okända skådespelare utan att någon inte håller samma kvalité som alla andra. Mycket bra.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | 1 kommentar

S01E01: Billions

Billions är ju en show man har hört en hel del om men trots det så är det inget som har lockat allt för mycket. Främst på grund av att den verkade vara lite som advokatserien, Suits, som jag inte är något större fan av. Av någon anledning så gillar jag inte Damian Lewis som spelar huvudrollen i serien.

Men trots det så valde jag ändå att ge serien en chans. Dom lyckas verkligen sätta ihop en rätt intressant grundstory redan i första avsnittet. Rikemannen mot USA, lite så.

Trots att dialogerna blir lite “showiga” ibland så tycker jag det funkar mycket bra. Det jag verkligen tycker om är att dom inte väljer att förklara alla ordspråk och allt sånt dom använder när dom snackar om att investera. Man sitter där som ett frågetecken och jag tycker faktiskt om det. Det gör så att vi måste verkligen notera alla smågrejer istället för att få allting så rakt på sak.

Karaktärerna är verkligen intressanta. Damian Lewis är the main man i en investeringsfirma och har satt ihop ett team med proffs inom samma branch. Hans “motståndare” är Paul Gimatti, som förövrig ger den bästa insatsen, som är högsta hönset inom USA när det kommer till lagen i New York. Dom sätter upp en rätt intressant duell mellan varandra redan i första avsnittet.

Om vi ska snacka om en favoritkaraktär redan nu så måste det ändå vara Maggie Stiff som spelar Wendy Rhoades. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så intressant med henne, men det bara är så. Sen har vi ju även lite Sverige med där Malin Åkerman spelar Damian Lewis fru. Hon är väl lite sisådär, kan inte riktigt placera henne.

Överlag så var detta en väldigt bra start på serien, trots att dialogerna blir lite over the top ibland. Det finns dock verkligen kvalité här.

Sammanfattning:
+ Karaktärerna
+ Skådespelarinsatserna
– Lite over the top ibland

Publicerat i TV-Serier | Etiketter , | Lämna en kommentar

S01E01: 13 Reasons Why

Det är verkligen sällan jag fastnar för en serie redan efter första avsnittet. Men 13 Reasons Why lyckades verkligen med det. Det var dock lite tveksamt till om jag ville dra igång serien då den verkade vara alldeles för mycket “teendrama” för att hålla det intressant. Men efter alla hyllningar så vek jag in och wow, det var verkligen speciellt.

Dom har verkligen lagt grunden för något speciellt här. Jag fick lite The Leftovers vibbar av deras foto då dom är väldigt stilrena tillsammans med den lite mörka tonen över allting. Mycket bra.

Skådespelarinsatserna tillsammans med dialogerna funkar verkligen utmärkt. Det är inte en enda svag insats i hela avsnittet vilket är imponerande. Dom har ju dock satt upp en story som är så jävla mörk, så detta lär ju inte vara en serie för alla. Men den är verkligen så välgjord.

Sammanfattning
+ Dialogerna
+ Skådespelarna
+ Storyn
+ Fotot

Publicerat i TV-Serier | Etiketter , | Lämna en kommentar

S01E01: Skam

Denna succéserie alltså. När det kommer till mainstream film och TV så brukar jag allt som oftast tycka om det. Men det är verkligen sällan jag ens ger en chans till något som har så mycket emot sig som Skam. För det första så är jag inget större fan av teendrama. Mest på grund av att det kan bli väldigt löjligt. Det andra är att jag gillar filmer och serier med någon intressant story, vilket Skam inte riktigt har. Det är mer fokuserat på karaktärerna.

Så redan innan jag hade startat upp det första avsnittet så stod serien redan i en uppförsbacke. När sen dom två huvudkaraktärerna hade hånglat typ nio gånger i första halvan av avsnittet så kände jag att, fan detta kanske inte är något för mig ändå. Men i den andra halvan så visade dom glimtar om att det fanns kvalité här. Dom valde att gå ifrån öppningen och låta karaktärerna prata med varandra istället. Det är verkligen där dom fick visa att både manuset och skådespelarna har kvalité.

Men det är rätt tydligt varför så många tycker om serien. Den är väldigt grundad med sina karaktärer och hur dom väljer att berätta storyn. Trots att den här typen av serier inte är något för mig så var jag ändå oväntat intresserad. Är den lika dålig som jag hade förväntat mig? Nej, verkligen inte.

Sammanfattning;
+ Skådespelarna
+ Manuset
– Första halvan av avsnittet

Publicerat i TV-Serier | Etiketter , | 2 kommentarer

S03E01: The Leftovers

The Leftovers är min absoluta favoritserie. Den har i princip allting jag vill ha i en TV-show. Den har en story som funkar utmärk och som har lite mystik runtom sig. Den har ett manus med dialoger som känns äkta rakt igenom. Det finns inte en skådespelare i hela serien som ger en svag insats. Fotot är även det utmärkt. Nästan varje gång någon frågar om en serie som dom borde gå igenom så tipsar jag om The Leftovers.

Jag tror dock att detta är en serie som inte riktigt går hem hos alla. En del av det tror jag lutar åt att folk går in med förväntningar om att få svar. Detta är inte en sån show. Lite som sången i introt för andra säsongen, “Let the mystery be”.

Så hur bra var första avsnittet av säsongen?
Mycket bra. Öppningen är verkligen en showcase om hur man berättar en kort historia genom musik. Verkligen mästerligt ihopsatt. Avsnittet utspelar sig tre år efter andra säsongens final så det har hänt en hel del grejer under den tiden. Justin Theroux har även odlat sig ett skägg av världsklass. Dom valde även att ta en väg med storyn som jag inte hade väntat mig vilket är kul.

Folk snackar ju en hel del om att kvinnor inte riktigt får chansen att regissera film och TV. Mimi Leder har dock hand om det här avsnittet och visar vilken kvalité hon besitter. Hon har även regisserat “Crazy Whitefella Thinking”, det tredje avsnittet, som jag håller som en av dom bästa avsnitten jag har gått igenom i en TV-serie. Mästerligt ihopsatt. Kul att hon har lyckats leverera så bra.

Sammanfattning:
+ Fotot
+ Manuset
+ Öppningen
+ Storyn
+ Musiken

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | 2 kommentarer

S01E01: Scorpion

 

 

 

 

 

 

Att hitta en bra tv-serie kan ibland vara väldigt klurigt. Efter att jag var klar med Legion så satt jag mest och letade efter någonting nytt och fräscht. Men kunde inte riktigt hitta något som lockade allt för mycket. Men så ramlade jag över Scorpion som släpptes 2014 med en grundidé som faktiskt lockade en del.

“An eccentric genius forms an international network of super-geniuses to act as the last line of defense against the complicated threats of the modern world.”

Mainkaraktären ska vara baserade på en verklig person, så det lät ju utan tvekan intressant. Men när man väl hade startat avsnittet så blev då så jävla tydligt om vilken nivå den här serien håller. Urusla dialoger, tveksamma skådespelarinsatser och dumt manus. Det var en del i avsnittet där man satt och skrattade hur dumt upplagt det är. Detta verkar vara ett av problemen när det kommer till tv-kanaler som CBS, om man jämnför med “betalkanalerna” som HBO. Det är nästan som att dom levererar lågbudget TV med tveksamma manus allt för ofta.

En annan grej som är så irriterande är att dom i princip spelade musik i varje scen. CWs The 100 gör även samma sak. VARFÖR? Är det så att dom inte litar på sina skådespelare att leverara någonting vettigt utan att dunka ut musik i bakgrunden hela tiden?

Scorpion kan ha en av dom sämsta premiären jag har gått igenom. Avsnittet hade egentligen bara en ljuspunkt och det var karaktärerna. Dom har lyckas få ihop ett gäng personer som utan tvekan är intressanta. Men det räcker inte att bara ha intressanta karaktärer, dom måste ju ha ett manus runt sig som kan höja serien.

Sammanfattning
+ Karaktärerna
– Dialogerna
– Storyn
– Skådespelarinsatserna
– Musiken

Publicerat i TV-Serier | Etiketter , | Lämna en kommentar

S05E01: Prison Break

Den första säsongen av Prison Break var en av dom första serierna som jag verkligen älskade när den gick på TV. Varför det är så det vet jag inte, men den gick då verkligen hem iallafall. Sen så droppade ju serien något enormt i kvalité ju tunnare storyn blev. Så när man hörde att dom skulle ta tillbaka serien för en ännu säsong så sa man att detta lär inte hålla allt för hög kvalité.

Första avsnittet var verkligen uruselt och det finns flera anledningar till det. Trots att jag hade i princip inga som helst förväntningar på avsnittet så lyckas dom landa under dom. Detta är då dom anledningarna varför jag ogillade det första avsnittet så mycket;

– Dialogerna
Här har dom verkligen misslyckats. Det är sån skillnad när man kommer från välskrivna serier som Big Little Lies och Legion till det här. Kvalitén är enormt låg. Sen när dom ger en unge dessa udda kommentarer så faller det ännu mer.

– Musiken
Dom dras med exakt samma problem som CW;s The 100 där dom väljer att spela musik i nästan alla scener genom hela avsnittet. Varför? Det är som att dom inte litar på skådespelarna att bära scenerna utan att ha igång någon slags musik i bakgrunden. Det blir väldigt distraherande. Bättre kan dom.

– Skådespelarinsatserna
Detta går hand i hand med dialogerna dom har att jobba med. Men i princip varje karaktär i det här första avsnittet levererar insatser som verkligen inte imponerar. Platt, rakt igenom.

– Storyn
Nu är det kanske inte rätt att kalla detta storyn, men det är några grejer i manuset i det här första avsnittet som är så löjliga. Båda scenerna är med Lincoln och båda scenerna känns helt onödiga att ha med.

Vissa av dessa grejer kanske känns som lite nitpicks men när man lägger ihop allt så faller hela avsnittet platt. En liten ljusglimt i skiten är ju dock dom få scenerna som Michael är med i. Men resten av folket runt serien måste verkligen ordna upp sig om det ska bli någonting vettigt av det här. För första avsnittet levererade verkligen inte mycket kvalité.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar

Legion – Säsong 1

Chapter 1: 4/5
Chapter 2: 3,5/5
Chapter 3: 4/5
Chapter 4: 3/5
Chapter 5: 2,5/5
Chapter 6: 3/5
Chapter 7: 3/5
Chapter 8: 3/5

När det kommer till filmer och serier som handlar om superhjältar så brukar jag inte ha ett allt för stort intresse. Detta är då främst på grund av att storyn allt för ofta är rätt enkel och tråkig. Legion har dock valt att gå emot i princip allting som är “standard” med superhjältar med deras sätt att berätta storyn på.

Noah Hawley är både the main man när det kommer till manuset men han är även Legions showrunner. Han har även hand om den fantastiska TV-serien Fargo, så detta är en man som vet hur man sätter ihop kvalité. Något han är mycket bra på är att sätta ihop intressanta karaktärer. Fargo och Legion går verkligen hand i hand där. Allt från Aubrey Plazas udda karaktär till alla olika personer med krafter som rör sig runt våran huvudkaraktär David Haller. Alla har sina egna små quirks som verkligen gör att dom är enkla att få lite kontakt med.

Men Hawley är dock inte helt felfri när det kommer till hur han har valt att skriva den här serien. Det är flera gånger han faller tillbaka på tropes som kan bli rätt tråkiga. Det är även en hel del scener där han använder sig av en hel del exposition som känns väldigt osmidig. Men det är väl något man måste räkna med när det kommer till superheroes.

Det är egentligen tre grejer som lyfter den här serien och gör den till vad den är. Det är sättet dom berättar storyn på, fotot och Aubrey Plaza. Dom har valt att berätta storyn på ett väldigt osammanhängade sätt där dom försöker vilseleda en vilket verkligen funkar utmärkt här. Mycket tack vare det klockrena fotot. Allt är så jävla bra ihopsatt och kreativt. Sen har vi Aubrey Plaza som verkligen får visa sina kvalitéer i ett drama. Hon tar i princip över varenda scen hon är med i. Här ska ju givetvis Noah Hawley ha ännu mer cred för att han har satt ihop en sån intressant karaktär som hon får spela.

Men jag ville ha så mycket mer av den här serien än vad vi fick. Det var under det nästsista avsnittet av säsongen där det slog mig att, fan, jag kanske inte tycker om det här ändå. Som jag tidigare har sagt så gillar jag ju hur dom berättar storyn. Men om man väljer att bortse från det så är detta ingen speciell story. Det är ingenting nytt och kreativt. Sen tyckte jag även att finalen var väldigt vek överlag men det kanske beror på att jag inte riktigt är så insatt i superhjältevärlden och kanske missade saker som är relevant till den. Men gillar ni allt som har med superhjältar att göra så borde Legion vara given.

Publicerat i TV-Serier | Etiketter | Lämna en kommentar