Me and Earl and the Dying Girl (2015)

4/5

När det kommer till såna här filmer så har jag svårt att placera dom i en genre. Jag tycker den här filmen är lite i samma stil som Perks of Being a Wallflower och The Way Way Back. Alla handlar om ungdomar och deras vänskap tillsammans.

Alfonso Gomez-Rejons regi och hans DP har verkligen gjort ett mycket bra. Det påminner en del om en mer tillbakadragen Wes Anderson, jag skrev även något liknanade om Taika Waitis film Hunt for the Wilderpeople (2016). Fotot är utan tvekan en av dom stora höjdpunkterna.

Men vi får inte glömma manuset som också är riktigt bra. Dialogerna kändes äkta vilket alltid är ett plus och det går ju ihop med att skådespelarna också gjorde ett bra jobb. Dom tre som spelar mainkaraktärerna i filmen Thomas Mann, RJ Cyler och Olivia Cooke gör det mycket bra. Dom är även uppbackade av en hel del skickliga äldre skådespelare i Nick Offerman, Connie Britton, Molly Shannon och Jon Bernthal. Kvalité.

Det är en lite udda film samt lite quirky och dom lyckas blanda drama med komedi på ett mycket smidigt sätt. Att den skulle vara emotionell det hade man nästan förväntat mig och det gjorde dom så bra. Det är nästan som att filmen är uppdelad i två helt olika delar. Första halvan har vi en hel del komedi men sen sakta men säkert är det som att komedin droppar av. Mycket välgjort.

Jag fick dock inte den där “fem av fem feelingen” för att ge den full pott. Den hade även några gånger där den föll tillbaka på tropsen som ibland dyker upp i såna här filmer. Dom två grejerna gör så att den åker ner på en rättvis fyra. Rekommenderas verkligen.

Det här inlägget postades i Drama, Komedi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Me and Earl and the Dying Girl (2015)

  1. Sofia skriver:

    Du är bevisligen inte den ende som charmas av denna indie, men jag kände mig lite mer svårflörtad. Historien är helt ok, men det blir lite för mycket quirky för min smak.

    • Simon skriver:

      Ja, det kan jag förstå. Jag tyckte om allt quirky och hur “udda” fotot och regin var. Mycket intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *